Nu börjas det igen

Efter ett par års inaktivitet så kan jag börja blogga här igen. Håll ögon och öron öppna.

Torps Kolmila

På kristihimmelsfärdsdag besökte jag årets kolmila när Torps Kolare tände den vid sin vanliga plats i Torp nära Kilanda. Se filmsnutten genom att klicka på rubiken.

Kulturnatta i Vänersborg i fredag 15/5

Till att börja med vill jag visa en våldsam men trevligt komponerad målning jag beskådade i Konsthallen dit jag gick som första aktivitet (efter att ha det tvivelaktiga nöjet att passera "plantagerocken" på väg från parkeringen). Man ställde ut målningar av eleverna på Birgersjöbergsgymnasiumets estetiskaprogram under benämningen Det är en lång historia.

Jag tog fotot med min mobilkamera.
Första kulturnattaaktivitet jag stötte på var alltså rockmusik, punk, reggie etc. som spelades hela kvällen under det att andra aktiviteter stördes av detta. Efter Konsthallen gick jag kl. 20.15 på en modevisning Återvinningskonst! i Festsalen i Kulturhuset/Folkets Hus som trots en bra blåsorkester påverkades av "plantagerocken" som dônade i bakgrunden hela tiden. Vidare traskade jag runt lite och kollade smärre programpunkter för att sedan tränga mig in den fullsatta kyrkan där ett dussin körer sjöng hela kvällen under Körstafetten. Jag hann avhöra två av dessa vänersborgskörer nämligen Les Jolies och Tholes Gladpack. Kyrkan var alltså smäckfull med folk, det måste varit över tusen besökare som strömmat igenom kyrkan under körstafetten, medan plantagerocken bara hade ett 30-50 tal åskådare av vilka en del var tillhöriga udda livsstilar av deras klädsel att döma. Ändå skulle de många fler som lyssnade på körerna finna sig i att plantagerocken skulle spela ashögt ute så att det dundrade i bakgrunden. Frågan inställer sig som vanligt i sådana sammanhang, vad är det för idioter på kommunen som ger tillåtelse att avhålla rockkonserter utomhus och samtidigt som andra kulturyttringar och att dessa skall underordna sig rockmusikens anhängare?
Efter en stund i kyrkan passerade jag på nytt Folkets Hus och snart var jag i Muséet där jag tog en fika i källaren. Där pågick Café Kontrast som innebar fika samtidigt som man erbjöds att önska operaarior och diktläsningar av den tvåhövdade ensamblen Differénce. Differénce består av bokbussbibliotekarien Anna Ährlund, röstlänk och operasångerskan Åsa-Catharina Liewendal, sång och de var i sanning ett par fiffiga personer som haft en hel del bejublade eventer och konserter i både Vänersborg och annorstädes.
Sedan såg jag kl 22.40 på Teatern Ratexport Hamlet som är en film, ett vieoverk, av Ilona Huss Wallin. Shakespeardramat Hamlet är här inspelat med tama råttor i rollerna som levde i en modell av ett renessansslott. Ratexport Hamlet var en trevlig film och jag imponerades stort av att de ständigt ätande råttorna inte bajsade en enda gång. Efter att ha sett filmen en och en halv gång (sista visningaen var jag HELT ensam i salongen) gick jag ner till Hamngatan för att till sist se en eldaktivitet vid hamnkanalen klockan 23. Eldeventet var lite som en hitlerjugendgrej med den skilnaden att istället för en blåsorkester så var det några människor som trummade en monoton trumrytm och nynnade någon hemmagjord stenåldersjojk i en kvart, tjugo minuter innan de fjuttade på halmskulpturen om antagligen var rejält indränkt i metanol för det blev en enorm värmeutveckling under en lång stund. Denna Eldkonstinstallation lockade nog ett åttiotal åskådare. Konstnärerna bakom Eldskulpturen heter föresten Eva Gyberg och Åsa Johansson.
Nu har jag nog tagit med allt jag upplevde under Kulturnatta.

Pianokonserter i muséet och Folkets Hus

Det är en slags musikvecka i Vänersborg nu och jag var i tisdags på en pianoafton i muséet och under torsdagskvällen på en konsert i Folkets Hus med musikskolans elever. De var alla duktiga ungdomar som jag beundrar och avundas lite. Men alla som känner mig vet dock att jag avskyr egentligen svartlackerade Steinway-flyglar och dess hiskeliga klang. Jag anser faktiskt att även modern musik låter bättre på en cembalo eller ett klavikord. Musik handlar inte om att dåna högt, det handlar om att åhöraren skall lyssna noga och sitta tyst så han hör och då kan väl en vacker klang bjudas lyssnaren hellre istället för ett kraftig dôn, inte sant? Musikskolan borde (i samverkan med träsöljdsämnet) bygga klavikord med eleverna så blir det gôtt mos för fler än bara överklassbarnen som tvingas spela piano mot sin vilja. (Hur många föräldrar skulle ha råd att skaffa ett astungt piano åt barnen att öva på tror du utöver den nämda överklassen?)
Jag länkar därför till en känd Mozart-variation spelad på cembalo så ni kan få höra hur Mozart SKALL låta. :-)
http://www.youtube.com/watch?v=3izeEp3JKwc&feature=related
Sedan kan ni höra på mitt absoluta favoritstycke
http://www.youtube.com/watch?v=BiCFHJeDSZE

Birger Sjöbergkonsert i onsdags kväll

Jo, jag höll nästan på att glömmma att jag var på en konsert, det var Dan Berglund, årets Birger Sjöbergpristagare som fick priset sig tilldelat. Han håller mycket hög klass, någon har sagt att han var med i KPML-R men det kan vi väl förlåta då, han bröt ju med dem 1979 redan kan man läsa sig till när man snokar lite på nätet.
Konserten inleddes med att viceordföranden i Birger Sjöbergsälskapet, Maria Lindström spelade och sjöng "Släpp fångarne loss det är vår". Därefter fick vi en lång stund innan prisutdelningen lysna till manskörn Boice, vilken hade en minst sagt skiftande repertoar. Deras egna arrangemang av Birger Sjöberg-visorna kunde låta väldigt popiga och flickaktiga, ja vissa inslag användes rentav homo-erotiska tonarter vilket jag starkt reagerar mot. Vad är det för fel att sjunga normalt och varför duger inte orignalversionerna? Pop och jazz och gay-vibraton vill vi undslippa att höra. Nå, de bättrade sig i slutet och visan om doktorn var fiffig må jag säga och den tyska vaggvisan visar att de är på rätt väg till den klassiska manskörsandan. Deras sista nummer var den svenska folkvisan om smeden som i ungdomen sin blev lämnad av en flicka för en riker och högfärdiger man. Denna visa sjöngs med bravur av Boice och jag önskade bara att de hade sjungit de tidigare numren på samma naturliga och fina sätt.
Nå, Dan Berglund undrade efter prisutdelningen inför publiken hur han hade kunnat klara sig utan ett pris under alla desa år. Det var väldigt finurligt sagt och jag kände omedelbart sympati för mannen. Så sjöng han en blandad kompott, men inte så mycket av Birger Sjöberg utan några egna visor och ytteligare några andras, vissa översatta fråm amerikansk engelska. Berglund sjöng även en amerikansk blues-låt, vilken han inte bara översatt till rekorderlig svenska, den var också "musikaliskt germaniserad" eller hur jag skall uttrycka mig, så jag blev verkligen förnöjd. Sedan sjöng han den sången jag tror faktiskt heter "Det är idioternas fel" en tänkvärd sång. Dan Berglund är alltigenom fantastiskt träffsäker på många sätt i det han sjunger. [http://www.danberglund.com/res/Default/danoharaldhems2.jpg] Jag länkar dels till hans biografi här: http://www.danberglund.com/Biografi.htm och till min och kamratenas favoritlåt: http://www.youtube.com/watch?v=3aAEFKQCJRs Visa till SAP. Nog håller ni med i prismotiveringens ordalydelse: "För en gärning inom viskonsten som på många sätt väcker associationer till Birger Sjöberg - bildrika verser i omsorgsfullt snidad meter, melodier och harmonier med skönhet och tyngd, ett innehåll som rymmer både satir och drabbande känsla. En ironi på fullaste allvar".

Lite vänstermode

Det är intressant hur påfallande tydligt människor till vänster klär ner sig för att visa omgivningen att de inte är borgare, homofober eller kärnfamiljsanhängare. Jag och några kamrater råkade i söndags gästa ett kafé Zenit i Majorna, Göteborg där vi översköljdes av dessa synintryck. Det hela blir dock väldigt motsägelsefullt om man tänker efter att blåjeansen säkert kostat mer än min borgaraktiga Dressmann-kavaj, men nu hängde deras blå-jeans med grenen i knäna på vissa, kanske inte vänsteraktigt i sig med häng, men i kombination med elendiga trasor, halsdukar hängslen och gamla kepsar så har de skapat sig illisionen av att de utgör arbetarklass i en arbetarstadsdel. Genom sitt klädval och bostadsval (gamla fina landshövdingehus) har de sina sociala markörer, nu är de också arbetarklass, precis som morfar eller onkel Perry var när de jobbade på varvena. Okammat skägg och svartfärgat hår som egentligen var blont innan är också viktigt för många av dessa män. Nu avstår jag nästan helt att kommentera kvinnorna, vilka om de inte bar liknande kläder som männen, gärna stoltserar i sina secondhandplagg. Dessa låtsasarbetare kanske alla inte sympatiserar med att deras grannars barn släpper ur luften på Lennart Perssons (programledaren i rapport) stadsjeap, kastar gatsten och färgburkar genom fönstren hos sverigedemokrater eller att skäggiga miljövärnande män går ut och trakasserar oss lantisar som råkar stå med bilen på tomgång ett par minuter, men de tar heller inte avstånd från sådant och dessa företeelser händer konstigt nog bara i deras fina stadsdel. Vänstermänniskorna i Majorna är en sort för sig. Låtsasarbetare som aldrig skulle tänka sig att bo i betongen.

Bevara Göteborgs Blåsorkester

Göteborgs och Västra Götalands bästa orkester hotas av nedläggning. Sossen Helene Nyhus uttryckte i televisionen sin ovilja att från kommunen skjuta till mer pengar till Göteborg Wind Orchestra. Vi vet dock att om mångkulturen önskat 6 miljoner så hade det ordnats utan pardon.
1905 bildades Göteborgs Spårvägars Musikkår som under åren 1992 - 2007 hette Göteborgsmusiken som bland annat spelade för Flygvapnet. Orkestern fick nytt fräckt namn på engelska och skickades till Kina på spelning. Men Försvarsmakten beslutade den 1/1 i år att avsluta Flygvapnets musikkår så nu bortfaller deras medfinansiering av Göteborg Wind Orchestra och nedläggning hotar nu. Många har i sin ägo inspelningar med Göteborgsmusiken och Jerker Leijon dess dåvarande ledare. Skall Göteborg bara vara känt för gangstervälde, stripklubbar och Janne Josefsson? Vad tycker du?
Gå in på kampanjsidan och skriv på namnlistan!
http://www.bevara.gwo.se/

När orkestern är räddad hoppas jag man har den goda smaken att byta åter till det tidigare namnet Göteborgsmusiken.


///Daniel

Dags för något trevligt - Amadis

Fredag den 13:e idag och Alla Hjärtans dag i morgon - det är ingen god kombination. Men jag tänker ändå utmana ödet och gå på Opera. Göteborgsoperans Läderlappen verkar konstant fullbokat - hoppas det inte beror på de skandalomsusade sex-scenerna som kritikerna skrivit om i provinsialpressen. Även musikalen Mary Poppins verkar det vara svårt att boka på nu, jag är ju inte känd för att vara ute i god tid eller att ha framförhållning.
Nu fann jag dock något annat som är mycket bättre.
Utomjordiska barockbolaget i samarbete med komikern Per Andersson från min favorit-tv-humorserie Grotesco låter mycket som en lovande produktion. Efter några radioinslag och lite surfande så ( http://www.utomjordiska.se/index.php/amadis ) jagar jag nu på några vänner så att de kan förmås gå med mig på Amadis nu i helgen. En Malmöit som går under namnet Doktor Z hoppas att jag skulle kunna presentera honom för den legendariska göteborgskan Miss Majsan som han hört skall vara så trevlig. Det här skulle kunna vara ett tillfälle för dem att spana in varandra tycker han. Troligen kommer det nog att scheitra då jag nog är för sent ute i mina förfrågningar till folk. Återstår då Skollärar´n och hans fru. Jag kan ju alltid pålysa det förmånliga biljettpriset om jag bhöver fråga några andra mindre kultiverade individer. Ja, jag frågar ju givetvis allihopa så får vi se vilka som ansluter.
Men se, det var dock fullbokat. Biljetter finns måndag, tisdag och onsdag istället. Ja, då har jag ju några dagars framförhållning när jag nu frågar folk. :-)

Lånade noter på biblioteket igår fredags

Jag lånade igår eftermiddag, mest av nyfkenhet, ett nothäfte jag av slumpen eller kanske rent av av gudarnas vilja, fann på biblioteket här i Vänersborg. Det var ett urval ur Anna Magdalena Bachs notbok. För den som inte vet kan det nämnas att det var en hopsamling som hennes make Johann Sebastian gjorde i gåva till henne. (Detta kände såklart jag till eftersom jag lyssnat på P2 i 25 år). Denne boka skall nu dessutom vara världens mest spridda musiknoter stod det att läsa i den här som är utgiven av något G. Schirmer förlag i New York och anvisningarna är på det språket med.
Jag har ju alldeles för dåliga förkunskaper att kunna lära mig spela något av detta och har alldeles för dålig disciplin och prioriterar oftast fel till nackdel till cembaloövningar. Men den där kände menuetten i G dur, som alla på denne jorden kan vissla, tror jag nog att jag skall kunna lära in att spela på min cembalo. Hoppas jag.

Upphärads kyrkplats

Jag följde förra torsdagen med Stefan till Upphärad på fotografering av en kyrkplats. Han hade sökt länge efter den, men med hjälp av en mycket bra hemsida som myndigheterna tillhandahåller fann han den till slut. Det var väldigt spännande för mig att lära mig kartsökningen hos Riksantikvarieämbetets hemsida http://www.raa.se/cms/fornsok/start.html jag hade ingen aning om denna tjänst tidigare. Eller det kanske jag hade men i så fall var det bortglömt. När jag tittade på myndighetens söksida fann jag ett stort antal fornåkrar runt om stället så det måste med all sannolikhet varit en viktig boplats från forntiden och ännu på 1500-talet för den danske härföraren Daniel Rantzau tog vägen hit. Väl där så var det inte så lite fantasieggande att betrakta kyrkplatsen på bergsryggen och de omgivande djupa ravinerna. Någon ruin är det inte tal om utan mest utspridda stenar över ett rätt stort område. Men man ser var kyrkan stått för 1946 uppfördes ett monument med ett träkors och en minnessten med text. På Stefans fotografi ser ni grundstenarna och korset. En ödekyrkogård anges det här med och efter danskens härjningar fanns även en ersättande träkyrka fram till 1724.
Vi fotograferade och filmade kyrkplatsen ganska ingående och jag gissar att det även legat en by i nordsydlig riktning då kyrkplatsen låg på en ganska lång bergsrygg som var omgiven av en bäckravin på västra sidan och en djup vattnsjuk sänka eller ravin på den östra, således måste det varit mycket bra ur försvarssynpunkt. Men på 1560 talet kom Daniel Rantzau och med sin danska trupp och rev kyrkan och rimligen hela byn.
Vi missade en hällristning på stället, en älvkvarn enligt internetsidan, antagligen stod vi precis i närheten men några speciella upplagda stenar drygt 300 meter söder om monumentet fångade vårt intresse så vi glömde av vad vi läst på Riksantikvarieämbetets hemsida om de andra närbelägna fornminnena vi funnit på kartsökningen.
Vi noterade även att granplantering gjorts nyligen eftersom högspänningsledningen rivits, ett betongfundament och öglor i berget för stag och linor visar var ledningen gått. Får man plantera gran så här?
Nå eftersom vi är tågfotografer så har vi såklart läst myndighetens remissyttrande om järnvägsbygget öster om Upphärad, här finns en stor arkeologisk potential med höga vetenskapliga värden skriver de. http://www.raa.se/cms/showdocument/documents/extern_webbplats/2006/oktober/yttrande_norgevanernbanan.pdf
En liten kommentar om Rantzau. Både Stefan och jag hade läst Jan Skoglööws spännande skrift om Charles de Mornay som var Daniel Rantzaus antagonist i krigen i Västergötland på 1560-talet och även besegrade dennes danska här i slaget vid Brobacka. Danskarna flydde hals över huvud till Bohus och på vägen tog de kyrkoherden i Starrkärr till fånga. Jag minns att jag i årsurs fem höll jag ett föredrag för klasskamrater baserat på vad jag hade läst av Skoglööw och lite foldrar från Gräfsnäs och någon GP-artikel jag klippt ur. Det var grejt att vara elva år minns jag och allt jag lekte hemma var baserat på vad jag läst om olika krig och tv-filmer om franska revolutionen eller De tre musketörerna. Var Alf Åbergs bok om Karolinerna och Olov Svedelids äventyrsromaner i historisk miljö kanske skadliga för mig och andra barn på 80-talet? Lika farliga som Bigglesböckena ansågs vara? Jag måste tillfråga någon bibliotekarie i den frågan - det kan nog bli kul samtal.